Fingertejpning

Jag har genom åren sett många tejpningar och har själv varit i tejpträsket.
Det mesta har gått åt till att skyla den sargade huden samt i forntiden en evighetstejpning av det klassiskt ömma ringfingret.

Att tejpa ett finger på det sättet som är gjort på bilden ovan är meningslöst.

Möjligen har man dragit tillräckligt många varv för att det ska göra lite mindre
ont och kör därför på som vanligt.
Skadan tar hundra gånger så lång tid att läka som den borde och fingret
blir med tiden läkt men försvagat av den ständigt tighta tejpen.

Nu bortser vi från det finstilta och konstaterar på lekmannavis att vi har 2 senor som böjer fingret.
Den absoluta merparten av alla fingerskador har med
de senorna att göra.
Senorna är fästa mot skelettet med kraftiga senskidor.
För att säkra det hela sitter det 5 band, A1-A5 pulley,
längs fingret som fäster senorna tight mot skelettet.
När du böjer fingret håller de här banden senorna mot skelettet, utan dem skulle senorna trycka mot huden på fingrets undersida vid kraftig belastning och fingret blir mycket svagare. Och mycket, mycket ömt..

Det händer att en fingerskada utgörs av en bristning i senskidan (alltså att du crimpat hårt och senskidan “spruckit” lite av den kraftiga belastningen).

Den vanligaste skadan är dock en bristning i någon eller några pulleys och då
oftast A2-A4.

Det gör kanske lite ont vid fingerbasen, ibland jämt men ofta inte alls förrän
fingret belastas.
Så du tar din tejp och drar ett par tighta varv runt basen på fingret och så kan
du träna igen- eller?

Meningslöst!

Om skadan är en bristning i ex. A2 pulley och du vill bandagera den så behöver
du behöva linda tejpen så hårt att den tränger genom huden för att kompensera
den försvagade vävnaden.
Men, det går att tejpa så att du kan fortsätta klättra och dessutom på ett
sådant sätt att skadan läker (det gör de alltid om man gör rätt).

Tejpen i sig läker förstås ingenting, det är bara tejp.
Du kan alltså inte stärka det skadade området med tejpen, men du kan avlasta
det från att skadas ytterligare och ge det en chans att läka.

Gör så här:
Värm upp försiktigt, gör ingenting som gör det minsta ont i fingret.
Traversera en stund bara så att du får igång cirkulationen lite.
Om du börjar tejpa direkt kommer tejpen sitta för tight när du väl är uppvärmd
då fingret naturligtvis sväller något med en ökad blodcirkulation.

Därefter drar du ett par varv med tejpen runt fingrets bas, tight men
inte så att det gör ont eller uppenbart förändrar fingrets färg.
Fortsätt sedan att dra tejpen snett uppåt så att den landar ovan
fingrets mittled, dra ett par varv ovan leden och sedan snett nedåt till
fingrets bas igen där du drar ett par varv till och river av.

Du ska nu ha ett tejp kryss på fingret.
Svårt att crimpa?
Bra, det är hela idén.

Du har nu begränsat risken att förvärra den befintliga skadan som kan läka samtidigt som du klättrar vidare.

Personligen förordar jag att man även drar några varv tejp mitt över den yttersta fingerleden som ytterligare försvårar crimpen och alltså att senan belastar den skadade pulleyn.
Om skadan är lokaliserad till yttre delen av fingret ska du naturligtvis tejpa där.

Tänk på att du inte får göra något som gör ont, men klättra ska du göra.
Mobilisering till smärtgränsen säger man inom sjukvården.

Vilken tejp är det som gäller?
Egentligen är den bästa tejpen tilverkad av Johnson & Johnson men då de vägrar leverera till Sverige nuförtiden (åtminstone när jag kontaktade dem för 2 år sen) faller min röst på Metolius.
Kriterierna för en acceptabel tejp är: Inte för klistrig (får inte lämna rester),
lätt att riva av och har en matt yta.

Om din fingerskada inte läker på ett par veckor kan du förstås ila iväg till vården.
Väl där ger jag dig följande råd:

Man ser inte allt på vare sig röntgen eller ultraljud.

Oskuret är bäst!

Det vill säga, jag skulle förrr åka till en psykisk kirurg på Filippinerna innan jag lät någon sätta skalpellen i mitt finger.

Happy climbing!

// Stefan Tannerskog

Stefan är ledarskribent