Bergsklättring

Bergsklättring är en sport som är fascinerande på många sätt. Den här artikeln redogör för bergsklättring ur flera perspektiv.

Att bergsklättra med livet som insats

Många (främst unga män) ser det som tufft att klättra uppför berg utan säkerhetsutrustning. Det finns exempel på dem som inte bara bestiger berg utan även skyskrapor, klocktorn och master utan någon livlina. En term för denna företeelse är soloklättring eller frisoloklättring. Man litar då fullt och hållet på sin egen klättringsförmåga och kapacitet att klara livhanken. Majoriteten av alla som sysslar med denna sport vet vad de gör och tänker “falling is not an option”. Alain Robert är en frisoloklättrare som blivit uppmärksammad för sina klättringar uppför välbevakade byggnader (ofta längs skyskrapor). Han har passande nog fått smeknamnet “franska spindelmannen” som en antydan på hans mod.

Det är olagligt att klättra på byggnader och andra människoskapade objekt utan tillstånd från fastighetsägaren (vilket allt som oftast inte ges med tanke på den extrema faran). Brott som man kan göra sig skyldig till är olaga intrång, skadegörelse och förargelseväckande beteende. Att klättra på berg eller uppför träd är lagligt men sker på din egen bekostnad. Ingen kan åtalas för att du skadat dig (om nu vederbörande inte tvingat dig att klättra).

Bergsklättra i Afrika och Asien

Många åker till Kilimanjaro i Afrika och Himalaya i Asien för att bergsklättra. Många västerlänningar ser sherpor som vägledare och bärare för packning. Det kan vara en tuff uppgift att bestiga ett berg, och därför gör man det ofta i etapper. Man slår läger efter vissa distanser för att äta och sova som förberedelser för den fortsatta bestigningen. Vädret kan vara förrädiskt och snabbt slå om på flera tusen meter över havsnivån. Man ska därför inte ta sig vatten över huvudet och tro att man kommer klara bestigningen. Hellre bryta innan någon olycka händer. Det kommer alltid fler tillfällen att klara bestigningen!